Hej!
Just nu sitter vi på restaurangen här på vårt hotell och försöker hålla ögonen öppna. Vi har fått en jättekonstig dygnsrytm, typ en sån som man skulle behöva ha hemma, då vi vaknar vid sju och håller på att somna efter middagen klockan åtta.
Idag har vi varit inne i staden Coron och köpt lite souvenirer. Det var intressant att vara där eftersom det är så stor skillnad från resorterna vi annars bor på. När man ligger i hängmattan är det lätt att glömma bort att Filippinerna fortfarande är ett väldigt fattigt land och att många inte har så mycket att leva på. Det blir mer uppenbart när man åker in till ett litet samhälle som Coron och får se hur folk bor och lever. För mig (Lotta) som som sagt aldrig tidigare varit utanför Europa var det också väldigt speciellt att flyga in över Manila och se vilka oerhört fattiga förhållanden en stor del av befolkningen lever under. På samma sätt blir man lite illa till mods när man efter ett besök i det fattiga Coron hoppar in i bilen som tar en tillbaka till det fina hotellet, och bjuds på gratislunch från en redan billig restaurang för att chauffören missuppfattat hur dags han skulle hämta oss från stan.
På ett sätt förstår jag nu mina föräldrar (som jag vet läser denna blogg!) när ni har sagt att ni inte har något intresse av att åka utanför Europa för att ni helt enkelt inte tror att gräset är grönare på andra sidan. Det är det väl dock i och för sig delvis, men på många andra sätt är gräset här inte alls grönare, snarare tvärtom: det är visset och ruttet och försummat, och i stort behov av vatten, vård, näring och hjälp för att någonsin kunna bli lika grönt som hos oss i Europa. Och det är inte så trevligt alls att upptäcka. Men samtidigt så känns det bra för mig att få se det som välgörenhetsgalorna gjort till något som känns begränsat till tv-skärmen med egna ögon och därmed förstå hur det i allra högsta grad är verkligt.
Detta inlägg blev lite längre än tänkt, men det är viktigt att fatta att även om resan är fantastisk på så många sätt har detta land också många mörka sidor som vi som turister inte behöver uppleva, och som ni därför inte får se på bloggen eller på vår instagram. Vår gemensamma hashtag för denna resa är #påenräkmackagenomasien, och ibland känns den nästan lite för sann för att vara rolig.
Imorgon åker vi vidare till nästa ö för att fira in det nya året. Det blir kul att se vad som väntar där! Vi hörs när vi hörs.
Lotta & Sara
Kommentera